klientserverarkitekturens

Klient–serverarkitekturen är ett grundläggande nätverks- och programvarudesignmönster där uppgifter och tjänster delas mellan klienter och servrar över ett nätverk. Klienten kör en användargränssnittsapplikation eller komponent som initierar begäran om data eller funktionalitet. Servern tillhandahåller tjänster, bearbetar affärslogik och hanterar lagring av data. Kommunikationen mellan klient och server sker oftast via ett nätverksprotokoll som HTTP eller liknande, och svaren levereras normalt i ett standardformat som JSON eller XML.

Inom arkitekturen kan servrar vara applikationsservrar, databasservrar eller filservrar, och klienter kan vara programvaror på en enhet eller webbläsare som fungerar som klient. REST och SOAP är vanliga kommunikationsstilar; i REST används resurser identifierade av URL:er och överförs i typiska format som JSON. Arkitekturen kan vara statslös (stateless) eller behålla sessionstillstånd (stateful), vilket påverkar skalbarhet och felhantering. För skalbarhet används ofta lastbalanserare, cachelagring och distribution av servrar i kluster.

Fördelar inkluderar centralisering av data och affärslogik, enklare underhåll och möjlighet till portabel klientdesign. Nackdelar inkluderar nätverksberoende, latency, ökad komplexitet i säkerhet och risk för en enskild punkt i fel när servrarna inte är korrekt redundanta. Vanliga användningsområden är webbapplikationer, e-postsystem och databashantering där klienter kommunicerar med centrala tjänster.