intagliometoder

Intagliometoder är trycktekniker där bilden uppstår genom att linjer eller ytor skäres eller grävs in i en metallplatta, oftast koppar eller zink. Färg hålls i de nedfördjupningarna och överförs till papper när plattan pressas genom en tryckpress.

De vanligaste intagliometoderna är gravyr, etsning, torrnålsgravyr, akvatint och mezzotint. Gravyr innebär att man skär i plattan med spetsiga verktyg för att skapa tunna, tydliga linjer. Etsning innebär att plattan först täcks med etsninggrund och därefter ritas motivet; plattan exponeras för syra som fräser ut spår i metallen. Torrnålsgravyr uppnås genom att direkt skrapa i plattans yta med en nål, vilket ger skarpa linjer och ofta mjuka toner tack vare uppkomna burrar. Akvatint bygger tonvärden genom att sprida resin- eller hartsbeläggning över ytan och låta den etsas för att skapa gråtoner och mjukare övergångar. Mezzotint uppnås genom att helt rugga upp plattans yta så att den känns mörk när den trycks; sedan poleras eller skrapas för att skapa ljusare områden och subtila tonaliteter.

Processen i korthet följer ofta dessa steg: plattan förbereds och försiktigt beläggs enligt teknik; motivet skapas genom gravyr, etsning, torrnålsgravyr, akvatint eller mezzotint; plattan färgas med oljebaserad färg som får sitta i spåren; överskottet tas bort och papper pressas mot plattan i en tryckpress så att bilden överförs.

Intagliometoder har varit centrala i västerländsk grafisk konst sedan 1400- och 1500-talen och används fortfarande inom samtida konstutövning för deras precision och breda tonomfång.

---