hörselundersökning

En hörselundersökning är en medicinsk utvärdering av en persons hörselförmåga och förmåga att uppfatta ljud och tal. Den används för att diagnostisera hörselnedsättningar, följa upp behandlingar och planera rehabilitering, till exempel med hörapparat eller cochleaimplantat. Undersökningen utförs av audiolog eller öron-näsa-hals-läkare och består ofta av en kombination av tester och klinisk bedömning.

Vanliga delar inkluderar anamnes och en otoskopisk undersökning av öronen för att utesluta bakomliggande tillstånd, ren ton-audiometri där man mäter hörbarheten i olika frekvenser, samt benledningstester för att skilja mellan lednings- och sensorineural hörselnedsättning. Tympanometri används för att bedöma mellanörats funktion, och otoakustiska emissioner (OAE) används särskilt vid nyfödda som screening. Vid behov används även taluppfattning eller speech audiometry för att bedöma förståelsen av tal vid givna ljudnivåer, medan för små barn ofta automatiserad eller lekbaserad audiometri eller ABR (auditory brainstem response) används.

Resultatet presenteras som audiogram och tolkas i relation till normal hörsel, ålder och omständigheter. Rekommendationer kan innefatta uppföljning, åtgärder såsom hörapparat eller cochleaimplantat, eller remiss till specialist för vidare utredning eller rehabilitering.