hörbarhet

Hörbarhet är ett begrepp inom akustik och psychoakustik som beskriver i vilken utsträckning ett ljud uppfattas av en lyssnare under givna förhållanden. Den beror inte bara på ljudstyrka utan också på frekvensinnehåll, ljudets tidsstruktur och den bakgrundsljud som råder. Hörbarheten påverkas av hur ljudets energi överensstämmer med människans hörseltrösklar.

Mätning och teori: Hörbarhet bedöms ofta med ljudtrycksnivåer vid olika frekvenser i jämförelse med hörtrösklarna. Psykoakustiska modeller och testmetoder används för att beskriva vad som är uppfattbart vid olika frekvenser, ofta uttryckt i dB SPL eller dB HL. Standarder beskriver hörbarhetskurvor och trösklar som varierar över frekvens.

Faktorer som påverkar hörbarheten inkluderar bakgrundsljud och maskning, rumslig akustik och efterklang, avstånd till källan samt ljudets spektrala och temporala egenskaper. Även lyssnarens ålder och hörselstatus påverkar hörbarheten, särskilt i högfrekventa regioner.

Användning och betydelse: Hörbarhet är central inom design av varningssignaler, kommunikationssystem, ljudproduktion och bulleranalyser. Målet är att ljudet ska vara tillräckligt hörbart under rådande förhållanden utan att orsaka obehag eller överbelastning. Hörbarhet är relaterat till intelligibilitet men innebär inte samma sak.