hårdhetsprofil

En hårdhetsprofil, eller hårdhetsprofilering, är en kurva som visar hur hårdheten i ett material varierar från ytan och in i materialet eller över ett tvärsnitt. Den används för att uppskatta hur ytbehandlingar eller producentspecifika processer påverkar det mekaniska egenskapsgradienter som uppstår nära ytan, till exempel efter värmebehandling eller efter beläggningar.

Hårdhetsprofilen kartläggs vanligtvis med mikro- eller nanoindentering samt traditionella hårdhetstest. Vanliga metoder inkluderar Vickers-, Knoop- eller Rockwell-hårdhetstest på små indenteringspunkter som placeras på förbestämda djup eller längs en tvärsnittsprofil. För tunna beläggningar eller gradientmaterial används ofta mikro- eller nanoindentering med noggrann positionering och progressiv djupprofil. Resultatet presenteras som hårdhet (t.ex. HV, HRC, HK) som funktion av djup eller avstånd från ytan.

Användningsområden och tolkning: hårdhetsprofilen används för att bedöma datoriska egenskaper som case depth i ytbehandlingar, karaktärisering av ytförstärkningar vid nitrering, kolisering eller beläggningar samt att förutsäga slit- och vårtegenskaper. Hårdhet är ofta korrelerad men inte direkt ekvivalent med styrka eller duktilitet, och profilerna påverkas av mikrostruktur, innehåll, residualspänningar och ytfinish.

Begränsningar och hänsyn: resultatet kan påverkas av ytliga oxider, poleringskvalitet och indenteringsstorlek. Vid tunna beläggningar skall maxdjupet vara avsevärt mindre än beläggningens tjocklek för att undvika att underliggande material dominerar.