huvudminne

Huvudminne, ofta kallat primärminne eller arbetsminne, är den datorminnesklass som lagrar program och data som processorn för närvarande arbetar med. Det är direkt åtkomligt för centralenheten via minnesbussen och fungerar som den snabbaste lagringsplatsen i datorns minneshierarki utanför processorns egna register. I de flesta persondatorer är huvudminnet volatilt, vilket innebär att innehållet går förlorat när strömmen bryts.

Den dominerande tekniken i modernt huvudminne är dynamiskt RAM (DRAM), ofta organiserat i flera minneskanaler. SRAM används främst i cache-minne på grund av sin snabbhet, medan DRAM erbjuder något längre latens men högre densitet och lägre kostnad per bit. Huvudminnet skiljer sig därigenom från sekundärminne (hårddiskar och SSD), som är långsammare men erbjuder betydligt större lagringskapacitet och ofta icke-volatile lagringsområden.

Systemet använder ofta virtuellt minne; operativsystemet laddar sidor av program och data in i huvudminnet från sekundärlagring vid behov och hanterar skydd och isolering mellan processer via minneshantering. Prestanda mäts i latens och genomströmning och påverkas av minnesarkitektur (till exempel DDR4/DDR5) och antal minneskanaler. Kapaciteten hos huvudminnet påverkar hur många program som kan köras samtidigt och hur mycket data som snabbt kan bearbetas utan att ständigt byta till sekundärlagring.

Historiskt har huvudminnet utvecklats från tidiga, små och dyra RAM-lösningar till dagens stora volymer av DRAM som används i persondatorer, servrar och inbyggda system. Betydelsen av huvudminne ligger i dess roll som mellanlager mellan processor och långsammare lagring, där kostnad, hastighet och volym styr arkitekturen.