hjärtrehabilitering

Hjärtrehabilitering är en tvärvetenskaplig vårdprocess som syftar till att återställa funktioner och öka patientens självständighet efter hjärnskada. Vanliga orsaker är stroke, traumatiskt hjärnskada, hjärntumör eller infektioner. Behandlingen inleds ofta i sjukvården och fortsätter i slutenvård, öppenvård eller kommunal rehabilitering, ofta över längre tid.

Målen är att återställa motorik, tal och kommunikation, kognitiva funktioner samt vardagsförmåga och livskvalitet. Behandlingen är vanligtvis patientcentrerad med målbaserad planering och bedömningar av funktion och vardagsbehov.

Innehåll och metoder inkluderar fysioterapi för motorik och balans, arbetsterapi för självständighet i ADL, logopedisk behandling för språk, samt kognitiv träning och psykosocialt stöd. Beroende på behov kan även träningsprogram i kommunikation, sväljning, återgång till arbete och hemträning ingå. Behandlingarna anpassas efter skede i förloppet och patientens miljö.

Organisationen består ofta av läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, logopeder, neuropsykologer, socionomer och rehabiliteringskoordinatorer, med tydlig samordning av en vårdgivare. Utfall följs upp med funktion, delaktighet och livskvalitet.

Bevisen visar att hjärtrehabilitering ofta förbättrar självständighet och livskvalitet, särskilt efter stroke, men resultat varierar och beror på skadans svårighetsgrad, tid till insats och följsamhet.