hårdhedsprøvning

Hårdhedsprøvning är en process inom materialvetenskap och ingenjörskonst som används för att bestämma ett materials hårdhet. Hårdhet definieras vanligtvis som ett materials motstånd mot lokal deformation, såsom repning, nötning eller penetration. Hårdhetsprovning är en viktig egenskap vid materialval och kvalitetskontroll.

Det finns flera olika metoder för hårdhetsprovning, var och en lämplig för olika typer av material och applikationer. De vanligaste metoderna inkluderar Rockwell, Brinell och Vickers. Rockwellhårdhetsprovning mäter djupet av en permanent indragning som orsakas av ett specificerat verktyg under en viss belastning. Brinellhårdhetsprovning använder en härdad stålkula som trycks in i materialet med en specifik belastning. Vickershårdhetsprovning använder en diamantpyramid som pressas in i ytan och mäter storleken på den resulterande indragningen.

Resultaten från hårdhetsprovning kan uttryckas i olika skalor beroende på metod, såsom HRC för Rockwell, HBW för Brinell och HV för Vickers. Dessa skalor är ofta korrelerade med andra mekaniska egenskaper som sträckgräns och draghållfasthet, vilket gör hårdhetsprovning till ett användbart indirekt mått på materialets prestanda. Hårdhetsprovning kan utföras på både färdiga produkter och råmaterial.

Valet av hårdhetsprovningsmetod beror på materialets typ, dess förväntade hårdhet och den önskade noggrannheten. Till exempel är Rockwellmetoden snabb och används ofta för tunna material, medan Vickersmetoden är mer lämplig för mycket hårda material och ytanalys.