geostrofiska

Geostrofiska vindar är vindar som uppstår när den horisontella tryckgradientkraften balanseras av Corioliskraften i en roterande referensram. Den geostrofiska balansen förekommer främst i stora skala flöden där friktion är obetydlig, exempelvis i övre troposfären och i öppna hav. Under sådana förhållanden är vindens riktning ungefär parallell med isobarerna.

Geostrofisk vind kan beskrivas matematiskt: vindens hastighet V_g beror på tryckfältet och jordens rotation: V_g = (1/(ρ f)) k × ∇p, där f är Corioliskonstanten (f = 2 Ω sin φ), ρ är luftdensitet och ∇p den horisontella tryckgradienten. Detta ger att vindens riktning följer vinkelrätt mot tryckgradienten och i de flesta latituder rör den sig längs isobarer.

Begränsningar: närmare markytan ökar friktionen och den geostrofiska balansen bryts; vid ekvatorn är f nära noll, vilket gör approximationen opålitlig. Snabba väderförändringar eller starka vertikala flöden kan avvika.

Användning: geostrofisk analys används för att uppskatta vindfält från tryckfält i väderprognoser, för studier av jetströmmar och stora havsströmmar samt i klimatstudier.