förvitring

Förvitring, eller kemisk vittring, är en process där berg och mineral vid eller nära jordytan bryts ned och ombildas genom kemiska reaktioner med vatten, organiska syror och andra lösningsmedel. Denna process leder till upplösning av vissa beståndsdelar och bildandet av sekundära mineral som lermineraler (kaolinit, illit, smektit) samt järnoxider. Som resultat frigörs lösta joner (t.ex. Ca2+, Mg2+, Na+, K+) och bergartens struktur och sammansättning förändras.

Huvudmekanismerna är hydrolys, upplösning, karbonatisering och oxidation/redox-omvandling av järn samt hydration. Förvitring är särskilt effektiv i varma och fuktiga klimat, men påverkas starkt av bergartens mineralogi. Feldspater och plagioklaster är vanligtvis mer mottagliga än kvarts; olika lermineraler bildas beroende på bergartens sammansättning.

Betydelsen i pedogenes och landskapsutveckling är stor: förvitring omvandlar berg till jord, frigör näringsämnen och bildar lermineraler som påverkar markens struktur, vattenhållande förmåga och pH. På längre sikt bidrar processen också till kol- och koldioxidcykeln genom att kemisk vittring reagerar med CO2 i atmosfären.