förbjud

Förbjud är en svensk term som främst uppträder som rotform i verbet förbjuda och som del av ord som anger att något är otillåtet. I modern svenska används vanligtvis inte som fristående ord, utan de viktigaste formerna är förbjuda (infinitiv), förbjuder (presens), förbjöd (preteritum) och förbjudit (supinum). Substantivet som betecknar handlingen att inte tillåta är förbud, medan adjektivformerna förbjuden och förbjudet beskriver något som är otillåtet eller förbjudet.

Etymologi och bildning. Ordet har sitt ursprung i det svenska för- prefixet tillsammans med stammen som i äldre språk kunde relatera till att bjuda eller ge tillåtelse. Genom denna sammansättning fick betydelsen att innebära att ge förbud eller att neka tillåtelse. Den moderna användningen följer den vanligt förekommande svenskan där förbud ersätter direkta uttryck för tillåtelser och där förbjudet/förbjuden används som adjektiv eller i bisatskonstruktioner.

Användning och exempel. I juridisk och vardaglig språkbruk används förbud i betydelsen en etablerad regel som förbjuder en viss handling, till exempel “Det finns ett förbud mot att parkera här.” Adjektiven används i frasformen “ett förbjudet område” (neutrum) eller “en förbjuden handling” ( utrum). Det vanligaste uttrycket för att ange att något inte får göras är “Det är förbjudet att …” eller “Rökning är förbjuden.” I skyltar förekommer ofta korta varningar som “Förbjudet” i en fast form.

Se även. Förbud, förbjuda, förbjuden, förbjudet.