fordonsmotorstyrning

Fordonsmotorstyrning är samlingen elektroniska och mekaniska system som styr en fordonsmotor för att uppnå god prestanda, låg bränsleförbrukning och låga utsläpp. Systemet övervakar motorns status och reglerar luftintag, bränsleflöde, tändning och avgassystemet med sensorer, aktuatorer och styrdon (ECU).

Huvudkomponenterna är en motorstyrdon (ECU), sensorer som lambda- eller syresensor, luftflödessensor (MAF) eller MAP-sensor samt ventilsignaler (TPS, MAP) och varvtals- och positionssensorer. Aktorerna inkluderar bränslepump, bränsleinsprutare, tändmoduler och ventilsystem som EGR samt variabel ventilstyrning; moderna motorer har även turboladdning eller kompressorreglering.

Funktioner: ECU:n reglerar luft/bränsleförhållande i nära realtid genom öppen eller sluten återkoppling, optimerar tändningstidpunkt och bränsleflöde samt styr start-stopp och avgasrening. Systemet anpassar sig till olika bränslen och körsituationer och gör ofta adaptiv inlärning. Moderna motorer använder direktinsprutning, variabel ventilstyrning och ofta turboladdning eller kompressor för förbättrad effektivitet och prestanda.

Arkitektur och kommunikation: fordon kan ha en central ECU eller flera distribuerade styrdon som kommunicerar över bilnätverk som CAN eller LIN. Denna uppbyggnad gör att motor, transmission och drivlina kan samverka och möta utsläpps- och prestandakrav som Euro 6 och andra standarder.

Diagnostik: felkoder och diagnos sker vanligtvis via OBD-II eller motsvarande system. Sensorfel, avvikande bränsleförbrukning eller tändproblem visas som varningar eller leder till begränsad motorprestanda. Felsökning sker med diagnostikverktyg och felkodsregistrering.