fjärridentifikation

Fjärridentifikation är processen att fastställa en persons eller en journals identitet utan fysisk närvaro. Denna form av identitetsverifiering används framför allt när tjänster ska tillhandahållas eller signeras på distans, ofta via internet eller mobilitet. Syftet är att säkerställa att den som används som identitet verkligen är den person eller enhet som uppger sig vara.

Metoderna för fjärridentifikation inkluderar användning av elektroniska identiteter (e-legitimation) som BankID och Freja eID, videoidentifiering, dokumentkontroll av offentliga ID-handlingar samt biometriska metoder som ansiktsigenkänning eller röstigenkänning. I praktiken kombineras ofta flera metoder i en riskbaserad process för att bekräfta identiteten med tillräcklig noggrannhet. Kunskapsskydd (känn din kund, KYC), samt verifiering av ägarskap och historik, är vanligt förekommande inslag.

Säkerhet och reglering är centrala aspekter inom fjärridentifikation. Processen kräver stark autentisering och noggrann identitetsprövning innan känsliga operationer tillåts. Data hanteras med särskild sekretess, krypteras och behandlas enligt gällande dataskyddslagstiftning. Inom Europeiska unionen regleras många aspekter av fjärridentifikation av eIDAS och relaterade tjänster, vilket underlättar gränsöverskridande erkännande av elektronisk identitet och signering. Leverantörer av fjärridentifikation kan vara kvalificerade trust service providers.

Användningsområden inkluderar bank och finans, offentliga tjänster, telecom, vård och försäkring samt e-handel och digital signing. Fördelarna är ökad bekvämlighet och snabb onboarding; utmaningar innefattar risker för identitetsstöld, bedrägerier och behovet av kontinuerlig uppdatering av verificeringsmetoderna mot nya hot.