fiberframställning

Fiberframställning är processen att producera fiberrikt material som används i textilier, rep och kompositmaterial. Fibrer indelas ofta i naturliga fibrer, regenererade fibri, syntetiska fibrer samt mineralfibrer som glas och kol.

Naturliga fibrer härrör från växter som bomull, lin, hampa och jute eller från djur som ull och silke. Produktionens grundsteg innefattar skörd, bearbetning och separation av fibrerna, ofta följt av kardning eller mer avancerad rening innan fibrerna används i spinning eller direkt tillverkning av trådar.

Regenererade fibrer tillverkas av cellulosa och skapas genom kemisk upplösning och återbildning till tunna trådar. Exempel är viskosfibrer och lyocell. Råvaran omvandlas till en lösning som spinns genom spinneretter och regenereras till fast fiber. Processen kräver kontroll av kemikalier och miljöhänsyn.

Syntetiska fibrer kommer från polymerer som bildas i industriell polymerisation. Vanliga exempel är polyester, nylon och akryl. Dessa fibrer framställs genom melt-spinning, våtspinning eller torrspinning: smält eller löst polymerer pressas genom små hål och bildar längre trådar som dras för ökad styrka och orientering.

Mineralfibrer som glasfibrer och kolfibrer används främst i tekniska tillämpningar och kompositer. Glasfibrer tillverkas av smält glas som dras till fina trådar, medan kolfibrer oftast produceras från PAN- eller liknande förfästdelar, stabiliseras och karboniseras vid höga temperaturer.

Efterbearbetning som färgning, ytbehandling och kemikalieimpregnering används för att anpassa fibrerna till specifika tillämpningar. Användningar förekommer inom textilier, tekniska textilier och förstärkningar i vind-, bil- och flygindustrin.