fasadbehandling

Fasadbehandling är en samlad beteckning för åtgärder som syftar till att skydda och förlänga livslängden på en byggnads yttre yta samt att förbättra byggnadens utseende. Behandlingen omfattar vanligtvis ytberedning, skyddande beläggningar och underhåll, men kan även innefatta mindre reparationer av skadade ytskikt som puts, tegelytor eller träpanel.

Fasadens material påverkar val av metod. Trä kräver ofta avfuktning, grundfärg och skyddsfärg eller träskydd. Tegel och sten kan behöva varsam rengöring och, vid behov, impregnering eller som andningsbara tätningsmedel. Betong och puts behandlas med vattenavvisande och andningsbara beläggningar. Metallbeklädnad kräver korrosionsskydd och färg. Det är viktigt att produkterna är anpassade till ytan och klimatskicket samt att de inte hindrar byggnadens ventilation.

Processen inleds ofta med en tillståndsprövning, skaderegistrering och fuktkontroll. Bedömningen avgör omfattning, kostnad och tidsplan. Förberedelser innebär ofta avlägsnande av lös färg eller skador, rengöring och ev. fuktskydd. Därefter appliceras grundfärg och slutligt färg- eller täcklager. Arbetet utförs vanligtvis med byggställningar eller hiss och kräver hänsyn till väder och säkerhet.

Fasadbehandling är i allmänhet återkommande, med livslängd varierande mellan material och klimat, ofta 5 till 20 år. Regelbunden kontroll och dokumentation av fuktförhållanden, sprickor eller tecken på avflagnad beläggning är viktig. På äldre byggnader kan särskild hänsyn tas till konstruktion, fukt och kulturhistoriska värden.

Miljö- och reglerfrågor spelar också roll. Man strävar efter låga miljöpåverkande ämnen och produkter med låg VOC-halt och att hantera farliga färger enligt lokala regler. Vid kulturhistoriskt värdefulla fasader kan särskilda tillstånd krävas och i vissa fall befintlig färg bevaras eller återskapas enligt bevarandeplaner.