energilagringsanläggningar

Energilagringsanläggningar är anläggningar som lagrar energi för senare användning. Syftet är att jämna ut obalansen mellan produktion och förbrukning, öka elnätsstabiliteten och underlätta integrationen av förnybar energi som vind och sol.

De viktigaste tekniska kategorierna är mekaniska lagringssystem (t.ex. pumpad vattenkraft och flywheels), elektrokemiska system (batterier som litiumjon- och flowbatterier), termiska system (lagring av värme eller kyla i media som salt eller vatten), samt energilagring i gasform (t.ex. vätgas eller syntetiska bräns) som produceras via power-to-gas. Även lagring genom komprimerad luft (CAES) förekommer. Dessa varianter skiljer sig i lagringsdensitet, kostnad och väntetid.

Praktiskt lagras energi i mediumet och kan senare återvinnas när behov uppstår. Viktiga mått är rund-trip-effektivitet, kapacitet, effekt och lagringstid. Systemet styrs av energihanteringssystem som optimerar nivåer av lagring, frisättning och inmatning till elnätet.

Fördelar inkluderar bättre utnyttjande av förnybar produktion, sänkta nätkostnader och större energisäkerhet. Utmaningar innefattar höga kapitalkostnader, mark- och miljöpåverkan samt behov av reglering och säkerhet. Val av teknik beror på lokala förutsättningar som geologi, marknad och efterfrågan.

I Sverige domineras landets lagring av pumpad vattenkraft, men intresset för andra tekniker som batterier och termisk lagring ökar. Lagring är en del av arbetet med att nå mål om förnybar energi och pågående arbete med regelverk och anslutningar i elnäten.