emissionsnivåer

Emissionsnivåer är mängden utsläpp som släpps ut i atmosfären från en källa eller en grupp källor under en specificerad tidsperiod. De kan beskrivas som absoluta nivåer, till exempel ton CO2 per år, eller som emissionsintensitet, det vill säga utsläpp per enhet aktivitet som produceras eller per kilometer körd sträcka.

Mätning och data. Emissionsnivåer beräknas genom utsläppsinventeringar som kombinerar aktivitetdata (produktion, trafik, förbränning) med omvandlingsfaktorer (emissionsfaktorer) som anger hur mycket som släpps per enhet aktivitet. Vanliga enheter är ton CO2e per år, gram CO2e per kilometer eller kilogram CO2 per megawattimme. Vissa ämnen följs separat (CO2, CH4, N2O, NOx, SO2) medan totalen ofta rapporteras som CO2e för jämförbarhet. Data hämtas från nationella utsläppsinventeringar, rapportering under UNFCCC och IPCC:s riktlinjer, samt regionala system som EU ETS.

Användning och reglering. Emissionsnivåer används för att följa upp klimatmål, övervaka luftkvalitet och planera energipolitik. Policyer kan syfta till att minska absoluta utsläpp eller minska emissionsintensiteten. Internationella ramverk som Parisavtalet och regionala system som EU ETS påverkar hur nivåerna redovisas och vilka mål som sätts.

Faktorer och osäkerhet. Beräkningar påverkas av teknologival, bränslesammansättning, driftfaktorer och meteorologi. Osäkerheter uppstår i både aktivitet och emissionsfaktorer, och metodval varierar mellan länder.

Exempel. Vägltrafikens utsläpp mäts ofta som CO2e per kilometer, medan el- och industrisektorn ofta redovisas i ton CO2e per producerad enhet eller per producerad megawattimme. Minskningar uppnås genom teknikförbättringar, effektivisering och omställning till lågutsläppsteknik.