elimineringshalveringstid

Elimineringshalveringstid, ofta betecknad t½, är den tid som krävs för att mängden av ett ämne i kroppen minskar till hälften genom eliminering. I farmakokinetik beskriver t½ hur snabbt ett läkemedel eller ett toxiskt ämne avlägsnas, och för ämnen som följer förstordningens kinetik faller plasmakoncentrationen vanligtvis i en exponentialkurva.

Den grundläggande relationen är t½ = ln(2) / k, där k är eliminationshastighetskonstanten. För läkemedel där eliminationen följer förstordning är det också vanligt att använda t½ = 0,693 × Vd / CL, där Vd är volymen av distribution och CL är clearance. Dessa samband visar hur t½ påverkas av kroppens distributionsvolym och eliminationsförmåga. Om eliminationskinetiken följer nollordning är halveringstiden däremot inte konstant och inte uppfylld av ett enkelt t½-värde.

I vissa sammanhang används även begreppen fysisk halveringstid, biologisk halveringstid och effektiv halveringstid. Den fysiska halveringstiden gäller nedbrytningen av själva ämnet, den biologiska halveringstiden den tid som kroppen behöver för att eliminera ämnet biologiskt, och den effektiva halveringstiden kombinerar båda (t_eff = 1/(1/T_phys + 1/T_biol)).

Faktorer som påverkar elimineringshalveringstiden är bland annat lever- eller njurfunktion, ålder, kroppsvikt och samverkan med andra läkemedel, genetiska variationer, graviditet samt sjukdomstillstånd som påverkar distribution eller clearance.

Praktiskt används t½ för att fastställa doseringsintervall, risk för accumulation vid upprepad behandling samt tiden till jämviktsnivåer. Vanligtvis krävs cirka 4–5 halveringstider för att nå steady state. Vid behov av snabb effekt kan en laddningsdos användas.