effektororganer

Effektororganer är de organ eller vävnader som genomför kroppens svar på stimuli som bearbetas av nervsystemet eller det endokrina systemet. De omvandlar nervimpulser eller hormonella signaler till fysiska eller sekretoriska åtgärder och fungerar som målorgan för kontrollsystemens kommandon.

Vanliga effektororgan hos människor är skelettmuskler som står för frivilliga rörelser, glatt muskulatur i blodkärl och inre organ samt hjärtmuskeln. Exokrina körtlar som svett- och spottkörtlar svarar med sekret, medan endokrina körtlar frisätter hormoner som verkar på målvävnader i hela kroppen.

Signaler till effektororganen härrör främst från motoriska nerver i det somatiska och autonoma nervsystemet. Autonoma effektorer styrs av parasympatiska och sympatiska grenar och kan även påverkas av hormoner. Samverkan mellan nervsignaler och hormoner gör att effektororganen anpassar aktivitet efter behov.

Responsen varierar i hastighet och varaktighet: muskelkontraktioner är ofta snabba och avgränsade, medan sekretoriska svar eller förändringar i vävnadsmetabolism kan vara långsammare och längre varaktiga. I reflexer aktiveras effektororganen direkt via omkopplingsbanor i ryggmärgen eller hjärnstammen.

Effektororganernas funktion är central för homeostas, rörelse och anpassning till omgivningen. Genom dem realiseras organismens beteende, fysiologiska regler och anpassningar till förändrade förhållanden.