dövhetsliknande

Dövhetsliknande är ett svenskt adjektiv som främst används i medicinska och kliniska sammanhang för att beskriva upplevelser eller tillstånd som liknar dövhet utan att nödvändigtvis uppfylla kriterierna för egentlig dövhet. Termen används ofta när en patient upplever nedsatt hörsel eller upplevd frånvaro av hörsel som inte alltid kan verifieras av standarddiagnostik, eller när tillståndet ligger till grund för en hörselnedsättning men inte är fullständigt.

Ordbildningen består av ordet dövhet (deafness) och suffixet -liknande, som bildar ett adjektiv som betyder "liknande dövhet". Användningen är vanlig inom klinisk text och i fallbeskrivningar där man vill betona att symtomen liknar dövhet trots att diagnosen inte fastställts som fullständig eller permanent.

Användningen omfattar partiell hörselnedsättning, tillfällig eller kursvis begränsad kommunikation, eller centrala hörseldefekter där problem upplevs som dövhetslika även om yttre och inre örats funktion inte helt förklarar symtomen. Termen betonar perception och funktion snarare än entydig medicinsk klassificering.

Diagnostik och behandling handlar i första hand om bakomliggande orsak. Vid sådana symtom genomförs oftast en audiologisk utredning som inkluderar ton- och tal-hörseltest, tympanometri och eventuellt otoakustiska emissioner eller hjärnstamsresponstest för att avgöra om det finns faktisk hörselnedsättning eller central bearbetning som orsakar upplevelsen.

Behandlingen varierar med bakomliggande orsak och kan innefatta behandling av öronens strukturella tillstånd, rehabilitering med hörapparater eller cochleaimplantat vid lämpliga fall, samt stöd i kommunikation och anpassning av ljudmiljöer.