djupdrillning

Djupdrillning är en industriell och vetenskaplig metod för att borra hål ner i jordens skorpa för att nå bergarter, samla in prover eller tillgå vätskor och gaser. Metoden används inom geologi, olje- och gasprospektering, geotermisk energi, vattenförsörjning och mineralprospektering samt i vetenskapliga borrningsprojekt.

Vanliga metoder är roterande borrning, där borren roterar ned i hålet, och kärnborrning, som bevarar bergkärnor för analys. Percussionborrning används i vissa bergarter. Riktad eller horisontell borrning gör det möjligt att följa specifika geologiska skikt eller nå särskilda målplatser.

Utrustningen inkluderar borrutrustning, borrstänger, borrkronor eller kärnborrar samt vätskeförsörjning som transporterar borrmaterial till ytan och skyddar hålet. Efter borrningen installeras ofta ett casingrör och cementering används för att förhindra läckage och ge mekanisk stabilitet. Dataregistrering och provtagning sker genom loggning, sonder och prover som tas längs borrlängden.

Användningen ger geologiska data och prover som används för tolkningar av berggrundens struktur och egenskaper, samt möjliggör produktion av energi, vatten och mineraler. Djupdrillning medför miljö- och säkerhetsrisker som kemikaliehantering, avfallshantering och risk för läckage eller borrhålens instabilitet. Verksamheten regleras av myndigheter genom tillståndsprocesser, miljöplaner och säkerhetsföreskrifter.