djupdragning

Djupdragning är en plåtbearbetningsprocess där en metallplåt dras in i en die (hålform) med hjälp av en tapp, så att en ihålig del med sluten botten bildas. Den används för att tillverka tunna eller medeltjocka delar av hög duktilitet, såsom koppar- och stålkupor, burkar och liknande behållare. Processen kräver god formbarhet i materialet och kontrollerad friktion mellan verktyg och plåt för att undvika sprickor och veck.

Processen utförs i en press med tre huvudkomponenter: blankhållare, tapp och die. Blankhållaren håller plåten på plats under dragningen och minskar veckning. Tappen pressar plåten ned i dieformen och drar den längs konturen tills den når slutformen. Ofta genomförs flera dragsteg i serie och ibland järning för att jämnt fördela materialet och uppnå önskad väggtjocklek. Efter dragningen trimmas överskottet bort och delens mått kontrolleras.

Materialval och designparametrar: Duktila metaller som låg-kolsstål, aluminium, koppar och mässing används ofta. Viktiga parametrar är blanktjocklek, initial diameter D0, slutlig diameter Df, radii hos tapp och die samt friktion och blankhållkraft. Dragförhållandet DR = D0/Df beskriver hur djupdragningen kan bli; för enstegsdragningar är typvärden omkring 2–3 för mjuka metaller, medan högre värden kräver flera steg och noggrann processstyrning. Vanliga defekter inkluderar veckning, rivning och earing vid kanten. Användningsområden inkluderar förpackningar som konservburkar, samt delar inom fordons- och elektronikindustrin där tunna, hållbara ihåliga former efterfrågas.