bronsålder

Bronsåldern är en förhistorisk period då brons, en legering av koppar och tinn, blev det dominerande materialet för verktyg, vapen och smycken. Tidsperiodens början och slut varierar mellan regioner. I Norden räknar man oftast bronsåldern till cirka 1700–500 f.Kr., följd av järnåldern som inleddes omkring 500 f.Kr. i många delar av området.

Denna era kännetecknas av ny metallbearbetning. Brons kunde smidas och härdas till hållbara föremål av hög kvalitet. Den ekonomiska basen byggdes i stor utsträckning på långväga handel; koppar och tinn färdades mellan olika regioner, och varor som bärnsten (amber) var viktiga handelsprodukter i Östersjöområdet. Denna handelsinfrastruktur bidrog ofta till sociala skillnader och till centralisering av makt i vissa samhällen.

Materialkulturen lämnar spår i gravar och lämningar som vittnar om social komplexitet. Begravningspraxis varierade mellan regioner, men cremation var vanligt i Norden och följdes ofta av gravgåvor i form av vapen, bronsföremål och keramik. I många områden uppfördes stora gravfält med stensättningar eller skeppsformade gravar. Runt om i bronsåldern finns rik artefaktkultur: smycken och armband i brons och guld, som speglar sociala skillnader och ceremonier.

Runt slutet av bronsåldern började järnets intåg förändra tekniker och handel, och samhället övergick successivt till järnåldern. Bronsåldern lade därmed grunden för senare nordisk kultur genom metallbruk, långväga handel och monumentala gravskapelser.