brandresistensklassningar

Brandresistensklassningar är ett system för att ange hur länge byggvaror, byggkonstruktionselement eller material kan motstå brand innan viktiga funktioner upphör. Klassen beskriver hur väl ett ämne håller bärförmågan, hindrar brandens spridning och begränsar värmeöverföring till intilliggande utrymmen under en given tidsperiod.

Standardsmässiga grunder. I Europa används ofta EN 13501-2 för att bedöma brandresistens hos byggprodukter och konstruktionselement. Klassificeringen uttrycks vanligen som R, E och I i olika kombinationer, till exempel EI 60 eller REI 120. EI anger att både integritet (E) och isolering (I) upprätthålls under en viss tid, medan R fokus ligger på bärförmågan. Klassningar kan också ange endast R-värden för komponenter som främst bedöms efter bärförmåga.

Tillämpningar och betydelse. Brandresistensklassningar används vid design, upphandling och bygg- eller migrationsreglering för att säkerställa att byggnadsdelar uppvisar tillräcklig motståndskraft mot brand. De påverkar val av material, konstruktionstjocklek, utformning av brandceller och krav på tätning, dörrar och skivmaterial. Klassningen bygger vanligtvis på laboratorietester i en standardiserad brandförlopp.

Svenskt sammanhang. I Sverige följer byggnads- och brandsäkerhetsregler ofta internationella EN-klassningar och används av myndigheter som Boverket för att bedöma byggnaders brandmotstånd. Dokumentation av brandresistensklassningar underlättar bygglov, projektering och kontroll av överensstämmelse med gällande krav.

---