bostadssegregation

Bostadssegregation är processen där människor med olika socioekonomiska eller demografiska egenskaper bor geografiskt åtskilt i olika bostadsområden eller stadsdelar. Denna strukturering av boendet kan leda till olika möjligheter när det gäller utbildning, arbete och tillgång till offentliga tjänster. Segregationen kan uppkomma genom marknadsbaserade mekanismer, regler och stödprogram, samt historiska och institutionslika faktorer.

Drivkrafter inkluderar ekonomiska skillnader som påverkar bostadsval och rörlighet, olika kredit- och lånförutsättningar, pris- och hyresnivåer i olika områden, samt bostadspolitik och planering som gör det lättare att flytta inom vissa områden än andra. Diskriminering, informationsasymmetrier och preferenser hos köpare och säljare kan förstärka segregation. Gentrifiering i centrala eller ombildade områder kan leda till att låg- och medelinkomsttagare flyttar längre ut, vilket ytterligare sprider boendet.

Konsekvenserna är ofta breda: segregerade miljöer kan påverka skolresultat och utbildningsmöjligheter, arbetsmöjligheter och socialt kapital, tillgång till vård och offentliga tjänster, samt socialt sammanhållning och risk för polarisering. Segregationen mäts ofta med index som jämför befolkningens sammansättning mellan olika geografiska områden (till exempel dissimilarity index eller entropy index) och genom kartläggningar av inkomst- eller etnicitetsbaserad sammansättning. Policyinsatser syftar till att öka blandningen genom prisvärda bostäder i olika områden, stöd till bostadsköp i segregerade kommuner, och åtgärder inom planering och zonindelning.