blåseinstrumenter

Blåseinstrumenter är instrument där ljudet produceras av vibrerande luft. De delas vanligtvis in i två huvudgrupper: träblåsinstrument och metallblåsinstrument. Denna uppdelning bygger på hur ljudet skapas snarare än vilket material instrumentet är tillverkat av. Exempel på träblåsinstrument är flöjt, klarinett, oboe, fagott och saxofon. Saxofonen räknas ofta hit trots metallkropp eftersom ljudet uppkommer genom en enkel- eller dubbellreed i munstycket. Exempel på metallblåsinstrument är trumpet, trombon, valthorn och tuba, där ljudet uppstår när spelaren buzzar läpparna mot ett munstycke och instrumentet leds av ventiler eller slide.

Träblåsinstrument producerar ljud huvudsakligen genom att luftströmmen regleras av rör och nycklar samt av en enkelreed eller dubbellreed. Flöjten fungerar annorlunda: ljudet uppstår när luftstrålen bryts mot kanten i öppningen och sätter luften i vibration. Vanliga träblåsinstrument är flöjt, klarinett, oboe, fagott och saxofon.

Metallblåsinstrument producerar ljud när spelarens läppar buzzar mot ett metallmunstycke, vilket sätter hela luftkolonnen i vibration. De vanligaste instrumenten är trumpet, trombon, valthorn och tuba; de styrs ofta av ventilsystem eller i fallet trombonen av en slide. Klangfärd och volym påverkas av embouchure och instrumentets konstruktion.

Användningsområden och historia: Blåseinstrumenter har varit centrala i västerländsk musik sedan barocken och har utvecklats med tekniska framsteg såsom ventiler och nycklar. I dagens orkestrar, kammermusik, brassbands och jazz används både träblås och metallblås, ofta tillsammans för att skapa färgrika ljudbilder.