blodmarkører

Blodmarkörer, eller blodbaserade biomarkörer, är biologiska molekyler som mäts i blodet för att assistera i diagnostik, prognostisering och behandling av olika sjukdomar. Dessa markörer kan vara proteiner, kolhydrater, genetiska material eller andra substanser som frigörs eller förändras i kroppen som svar på sjukdomstillstånd.

Inom onkologi används blodmarkörer för att upptäcka och övervaka cancersjukdomar. Exempel är PSA (prostataspecifikt antigen) vid prostatacancer och CA-125 vid äggstockscancer. Trots att blodmarkörer kan vara värdefulla för att vägleda behandling, är de ofta inte tillräckligt specifika eller känsliga för att ensamma användas för diagnos, utan bör tolkas i samband med andra kliniska undersökningar.

För hjärt-kärlsjukdomar är markörer som troponin viktiga för att identifiera hjärtinfarkt, medan lipidprofiler används för att bedöma riskfaktorer. Inflammatoriska tillstånd kan spåras via markörer som C-reaktivt protein (CRP). Inom autoimmuna sjukdomar är andra specifika antikroppar, som ANA eller RF, avgörande för diagnos.

Blodmarkörer kan också användas för att följa sjukdomsförlopp eller behandlingsresultat. Utvecklingen av nya biomarkörer och förbättrade analysetekniker förbättrar möjligheten att anpassa behandlingar till individuella patienters behov och förutsägelser.

Sammanfattningsvis är blodmarkörer viktiga verktyg inom medicinsk diagnostik och behandling, men deras användning kräver noggrann tolkning för att optimalt stödja kliniska beslut.