biomaterialer

Biomaterialer är ämnen eller material som används för att interagera med biologiska system i medicinska syften. De kan fungera som implantat, komponenter i medicinska enheter eller stödstrukturer i vävnadsregeneration. Målet är att uppnå säker kontakt med kroppsvävnader och kroppsvätskor över tid utan oönskade bieffekter.

Kraven på biomaterial varierar med tillämpningen men gemensamma mål är biokompatibilitet, lämplig mekanisk styrka och slitstyrka, kemisk stabilitet samt förmåga att stödja vävnadsreparation eller läkemedelsfrisättning utan att orsaka skadliga reaktioner. För degradabla material är kontroll över nedbrytning och bildning av säkra nedbrytningsprodukter avgörande.

Materialkategorierna omfattar metaller och legeringar (t.ex. titan och titanlegeringar, kobolt-krom), polymerer (t.ex. PLA, PGA, PEEK, silikon), keramiker (t.ex. hydroxyapatit, bioglas) och kompositer som kombinerar två eller flera material. Naturliga biomaterial som kollagen eller alginat används också. Valet görs utifrån krav på styrka, flexibilitet, hållbarhet och vävnadsintegration.

Vanliga tillämpningar inkluderar ortopediska implantat och dentala komponenter, kardiovaskulära enheter, läkemedelsfrisättning och vävnadsingenjörer scaffold-skikt som stöder celltillväxt och differentiering. Surface engineering och biologiskt aktiva ytor kan förbättra vidhäftning, antikorrosion och cellrespons.

Tillverkning och behandling av biomaterial innefattar ytbearbetning, sterilisation och kvalitetssäkring. Kraven varierar mellan länder, men allmänna regelverk betonar biokompatibilitet, klinisk nytta och säkerhet. Forskning inom biomaterial fokuserar på återvinning, regenerativ medicin och personliga lösningar.