betalaktamaseinhibitorer

Betalaktamaseinhibitorer är ämnen som ges tillsammans med betalaktamantibiotika för att öka deras effektivitet. Många bakterier producerar enzymer som kallas betalaktamaser. Dessa enzymer kan bryta ner den betalaktamring som finns i många antibiotika, vilket gör dem verkningslösa. Betalaktamaseinhibitorer verkar genom att binda till dessa betalaktamasenzymer och inaktivera dem. Detta skyddar betalaktamantibiotikan från att brytas ned, vilket gör att den kan verka mot bakterierna.

Dessa kombinationspreparat är särskilt viktiga vid behandling av infektioner orsakade av bakterier som har utvecklat resistens mot betalaktamantibiotika genom att producera betalaktamaser. Vanliga betalaktamaseinhibitorer inkluderar klavulansyra, sulbaktam och tazobaktam. De används i kombination med olika betalaktamantibiotika, såsom penicillin och cefalosporiner. Exempel på sådana kombinationer är amoxicillin/klavulansyra, piperacillin/tazobaktam och ticarcillin/klavulansyra.

Användningen av betalaktamaseinhibitorer har breddat spektrumet av infektioner som kan behandlas effektivt med betalaktamantibiotika och är ett viktigt verktyg i kampen mot antibiotikaresistens. Dessa kombinationer används för att behandla en rad olika infektioner, inklusive lunginflammation, urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Utvecklingen av nya betalaktamaseinhibitorer fortsätter för att möta utmaningarna från nya resistensmekanismer hos bakterier.