beständigheten

Beständigheten är ett svenskt begrepp som beskriver egenskapen att vara konstant, varaktig eller pålitlig över tid. Begreppet används i flera sammanhang för att beteckna kontinuitet och stabilitet hos företeelser, fenomen eller personer. I vardagligt språk kan det innebära att någon står fast vid sina principer, eller att ett system fungerar konsekvent under lång tid.

Etymologi: ordet härrör från adjektivet beständig, som betyder varaktig eller stadig; beständighet betecknar tillståndet av att vara beständig. Den används i filosofi, litteratur och vardagligt språk för att tala om varaktighet, kontinuitet och motstånd mot yttre förändringar.

Filosofiskt och kulturellt sammanhang: inom etik och karaktärsteori kan beständighet syfta på en persons trovärdiga och konsekventa beteende. Inom metafysik och epistemologi kan frågan om beständighet relatera till huruvida vissa egenskaper anses vara oföränderliga eller relativa över tid.

Vetenskap och teknik: inom materialvetenskap används termen för att beskriva motstånd mot förändring under påverkan av tid, användning eller miljö. Varaktighet och beständighet kan bedömas med kriterier som slitstyrka, korrosionsbeständighet eller förmåga att behålla funktion över längre tidsperioder.

Se även: kontinuitet, stabilitet, varaktighet, pålitlighet. Beständigheten är således en mångsidig term som uttrycker en önskan om att något håller ut trots förändringar i omständigheter.