bestämningarna

Bestämningarna är inom svenska grammatiken de ord eller ordgrupper som specificerar eller definierar ett substantiv i en nominalfras. De ger information om vilken person eller sak som nämns, dess antal, ägande, egenskaper och relationer till andra delar av satsen. Genom bestämningar kan läsaren få en tydligare bild av referenten utan att substantivet upprepas.

De vanligaste typerna av bestämningar är determiners (artiklar och pronomen som anger bestämdhet eller ägande, till exempel en, ett, den, det, min, din), adjektiv som beskriver egenskaper (till exempel röd, stor) och numerals eller ordinals (två, tredje). Föreningar av flera bestämningar är vanliga, som i "den stora boken", där determinern "den" och adjektivet "stora" tillsammans bestämmer substantivet. Även fraser som prepositionsfraser kan fungera som bestämningar: "mannen i rummet", "boken på bordet". Participialfraser kan också modifiera: "den sjungande fågeln". Relativa konstruktioner som "boken som jag läser" fungerar också som bestämningar eftersom de specificerar vilken bok som avses.

I nominalfrasens ordning ligger ofta determinern före adjektivet och därefter substantivet, men variationer förekommer beroende på fokus och stil. När flera bestämningar används kan deras relativa placering påverka betoningen men inte den grammatiska korrektheten.

I lingvistisk beskrivning används termen ofta i studier av syntaktisk struktur och informationsstyrning. Bestämningar är centrala för betydelsespridning och översättning mellan språk, eftersom varje språk har sina egna regler för vilka typer av ord som får förekomma innan ett substantiv.