besittningsord

Besittningsord is a term used in Swedish grammar for words that express possession or close association with a noun, and that function either as determiners before a noun or as pronouns standing in for a noun. They indicate who owns or relates to something, and they also appear in reflexive forms to refer back to the subject of the clause.

There are two main uses of besittningsord. First, as possessiva determiners (besittningsord som står framför ett substantiv), they modify a noun to show ownership: min bok, ditt hus, hans bil, vår bil, ert hus, deras hundar. The forms agree in number and, for some nouns, in gender: min/mitt/mina, din/ditt/dina, vår/vårt/våra, er/ert/era, deras. Second, as possessiva pronouns used without a noun, they can stand alone to indicate ownership: det är min, det är mina, det är din, det är dina, det är deras, det är våra. Användningen följer samma böjningsmönster som determinerna.

Besittningsord inkluderar även sin-sitt-sina, som är reflexiva besittningsord. Dessa refererar alltid till huvudets subjekt i meningen: katten slickade sin päls; han såg sin spegelbild. Sin-sitt-sina används för att undvika tvekan om vem som äger något i satsen. Egenfrämmande ägande uttrycks ibland med egen eller eget för betoning, men är inte en del av de egentliga besittningsordens kärna.

Sammanfattningsvis används besittningsord för att ange ägande eller relation till ett substantiv, i former som böjs efter person, antal och ibland kön, och de kan fungera både som determinanter framför ett noun och som pronomen som står istället för ett noun.