begränsar

Begränsar är en svensk verbform som härrör från verbet begränsa och betyder att sätta upp gränser, minska omfattningen eller göra något mindre tillgängligt. Det används främst som ett transitivt verb där någon eller något begränsar någon eller något annat. Behandlingen av begränsar som presensform gör att den ofta används i nutidiga sammanhang som beskriver aktiva åtgärder eller policys.

Etymologi och innebörd: Begränsa består av prefixet be- tillsammans med roten gränsa, som i ordet gräns betecknar en gräns eller avgränsning. Genom historien har betydelsen utvecklats till att beskriva handlingen att göra något mindre fritt eller mindre omfattande. Begränsar är presensformen och öppnar för användning i olika sammanhang, inklusive vardagligt språk, juridik och teknik.

Grammatik och böjning: Infinitivform: begränsa. Presens: begränsar (jag begränsar, du begränsar, han/ hon begränsar). Preteritum: begränsade. Supinum/Perfekt particip: begränsat (användt i perfekt och pluskvamperfekt: har begränsat, hade begränsat). Presens particip eller adjektivisk form: begränsande och begränsad, beroende på sammanhanget.

Användning: Begränsar används för att beskriva åtgärder som sätter upp gränser för tillgång, tid, information eller möjligheter. I juridik och politik förekommer uttryck som begränsa rättigheter eller begränsningar i regler och föreskrifter. I teknik och ekonomi kan man tala om begränsningar i dataproduktion, nätverkstrafik eller resursanvändning. Behandlingar av begränsningen varierar mellan formell och vardaglig stil.

Se även: begränsning, gräns, avgränsa, inskränka. Begravns räks? (Notera: begränsar är form av begränsa; use i korrekt svenska kontexter.)