barriärhöjd

Barriärhöjd är en term som används i fysik och ingenjörsvetenskap för att beskriva den relativa energikänslan mellan två områden i ett system där en partikel eller en elektrisk signal måste övervinna en potentialbarriär för att röra sig från ett område till ett annat. Genom att mäta skillnaden i potentialenergi mäts barriärhöjden med enheten elektronvolt (eV) för elektroniska system eller i joule för generella fysiska system.

Inom elektronikregisterbarriärhöjden är centralt för konstruktionen av kretsar. Vid ett pn-övergång, eller vid ett kontakttelefon mellan en metall och en halvledare, bestäms barriärhöjden av skillnaden mellan ledningens och accepterarens arbetsfunktioner samt av dopningsnivåerna. En större barriärhöjd innebär en starkare eventuell och ett längre värmdetektor eller en lägre tunnelingström vid en viss spänningsnivå. I Schottky-dioder särskiljer barriärhöjden diametrar olika materialpar och styr deras sätt av korrektion, ljud och återföring.

Tunneling och thermionisk emissionsföreningar är två huvudmätmetoder för barriärhöjden. I förbättrade kisel- och galliumarsenid (GaAs) heteroexempel rätt för att studera hur ett lager av en annan materialtyp skapar en exakt tuning av barriären.

Barriärhöjden har också betydelse i optiska system. I fotoner‑material är denna höjd ett spektrum av horn som skapar ett bandgap i photonic crystal, vilket styr passiva mot nerlättning av foton.

Genom att forma barriärhöjden kan ingenjörer sammaen energiöversättning för olika elektriska, elektroniksystem, mekaniska och vakuumpropulsion.