bakåtschemaläggning

Bakåtschemaläggning, eller bakåtschema, är en metod inom projekt- och produktionsplanering där schemaläggningen utgår från slutdatumet och arbetet läggs bakåt i tiden för att säkerställa att alla uppgifter avslutas i tid.

Processen innebär vanligtvis att man först fastställer slutdatumet för projektet eller leveransen, sedan listar uppgifter med uppskattade varaktigheter och beroenden. Genom att genomföra en bakåtbrytning i nätverksdiagram eller i en Gantt-liknande vy beräknas de senaste möjliga sluttiderna för varje uppgift och därmed de tidigaste börjar-tiderna utan att påskynda projektet i onödan. Under processen identifieras även uppgifter som saknar eller har begränsad slack, vilket pekar ut projektets kritiska delar. Resultatet används för att planera resursanvändning och för att skapa en realistisk tidsplan med fokus på att möta slutdatumet.

Användningsområden inkluderar projekt med fasta deadlines, produktions- och leveransplanering där leveranstiden är viktig, samt evenemangs- eller underhållsprojekt där tidpunkten är avgörande. Bakåtschemaläggning fungerar ofta tillsammans med traditionell forward scheduling och verktyg som nätverksdiagram eller Gantt-scheman för att ge en deadlinefokuserad tidsplan och synliggöra kritiska uppgifter.

Fördelar inkluderar tydlig deadlineorientering, ofta minskat arbetsförråd och bättre resursdialog om vad som måste göras när. Nackdelar är bland annat att planen bygger på antaganden om varaktigheter och beroenden som kan förändras, att metodiken inte automatiskt hanterar resursbegränsningar eller osäkerheter och att en ändring i slutdatum kräver ny planering.