böjningssystemet

Böjningssystemet är inom språkvetenskapen den del av grammatiken som beskriver hur ord böjs för att markera grammatiska funktioner such as genus, numerus, kasus, bestämdhet, tempus, modus och person. Ett böjningssystem består av paradigmer – sammanställda former för varje ordklass – och av principer för hur dessa former bildas, till exempel genom ändelser, inre vokalväxling eller andra morfem.

Böjningssystem kan vara fusionsrika, där en ändelse bär flera funktioner; eller agglutinativa, där olika affix tydligt bär olika funktioner; eller isolerande, där grammatiken löser sig främst genom ordordning och hjälpverb.

I språk finns ofta olika ordklasser som helt eller delvis böjs: substantiv, adjektiv, pronomen och verb. Substantivens böjning uttrycker numerus och, i många språk, bestämdhet; adjektiv böjs i samsvar med substantivet i genus och numerus samt bestämdhet; verb böjs efter tempus, aspekt, modus samt person och numerus. I svenska har böjningssystemet för substantiv i huvudsak två dimensioner: pluralbildning och bestämdhet; genitiv bildas vanligen med suffixet -s. Adjektiv och pronomen följer i allmänhet samma övergripande regler, men har sina egna särskilda böjningsmönster.

Böjningssystemet utgör en central del av grammatisk beskrivning och används inom utbildning, lexikografi och språkbehandling för att analysera syntaktiska relationer och semantisk nyans samt för att beskriva språkets historiska utveckling.