avlednings

Avledning, eller avledningar, är en central term inom svenska språkvetenskapen som beskriver hur nya ord bildas genom derivationssuffixer och prefixer. Genom avledning kan ett ord få ny betydelse eller ny ordklass, till exempel från verb till substantiv eller adjektiv.

I svenskan är avledning vanlig och bidrar till ordskapande utan att primärt ändra grammatiska böjningsformer. Avledning skiljs ofta från böjning, som endast påverkar form som singular/plural, tempus eller stödord, utan att förändra kärnbetydelsen eller ordets grundklass.

Vanliga avledningar sker med olika suffixer och prefixer. Exempel på derivationssuffixer: -ning (läsa → läsning), -het/-lighet (stor → storhet, vänlig → vänlighet), -lig (lag → laglig), -skap (vän → vänskap), -are (lärare → lärare som yrkesperson). Andra vanliga exempel: -bar (ätbar från äta), -ing används även i sammansättningslika former som läsning.

Prefixer används för att skapa negativa eller modifierade betydelser: o- i orolig (rolig), miss- i missförstå (förstå) eller för- i förbättra (göra bättre). Prefix kan också bidra till ny betydelse utan att gå över till en helt annan ordklass, beroende på hur orden används i svenskan.

Avledning kan därför ge nya ord med nära kopplad betydelse men ofta olika syntaktisk funktion. Denna produktion av nya ord bidrar till flexibilitet och nyanser i språkbruket och ligger till grund för mycket av svensk lexikonutveckling genom historien och i modern användning.