autoritetskontroll

Autoritetskontroll är en central metod inom biblioteks- och informationsvetenskapen för att skapa och underhålla enhetliga namn- och benämningsformer i bibliografiska data. Syftet är att samla olika former av sammaenhet – till exempel personer, organisationer, geografiska platser och ämnesbegrepp – under en enda, preferrerad form samt att koppla ihop variantnamn och relaterade uppgifter. Detta underlättar korrekta sökningar, förhindrar duplicering av poster och gör det möjligt att länka uppgifter till externa databaser.

Så här fungerar det i praktiken: varje enhet får en autoritetspost som anger en huvudform av namnet och olika variantes som kan förekomma i källor. Posten innehåller biografiska eller kontextuella anteckningar, relaterade namn och ibland tidsperioder eller tillhörande relationer. När olika katalogposter refererar till samma enhet används samma autoritetsform, vilket skapar sammanhängande träfflistor och möjliggör länkad data.

Vanliga standarder och system involverade i autoritetskontroll inkluderar metadataformat som MARC 21 för myndighetsposter och riktlinjer som AACR2 eller RDA för namnregistrering. För externa länkningar används ofta unika identifikatorer och filkopplingar till globala autoritetsfiler som VIAF, ISNI, ORCID och lokala nationella register som exempelvis GND eller Libris i Sverige. Autoritetskontroll används främst i bibliotekskataloger, men även i arkiv, museer och digitala samlingar för att förbättra sökbarhet och interoperabilitet mellan databaser.

Relaterade begrepp inkluderar auktoritetsfält, auktoritetsregister och kontrollordlistor samt övergripande ämnesord och thesaurier som kompletterar namnautoritet med ämneskontroll.