arbetskrafter

Arbetskraft är den del av befolkningen som är tillgänglig för arbete och villig att arbeta. I ekonomisk teori betraktas arbetskraften som en av produktionsfaktorerna tillsammans med kapital, mark och entreprenörskap. Den omfattar personer som är sysselsatta samt de som är arbetslösa men aktivt söker arbete. Personer som inte söker arbete, till exempel studerande, pensionärer eller personer med osäkra arbetsförhållanden, räknas vanligtvis inte som arbetskraft.

Storleken på arbetskraften mäts ofta genom arbetskraftsdeltagande—andelen av befolkningen i arbetsför ålder som arbetar eller söker arbete—och arbetslöshetsgraden, andelen arbetslösa bland arbetskraften. Dessa mått används för att bedöma hur stor del av arbetskraften som används i ekonomin och hur väl arbetsmarknaden fungerar.

Arbetskraftens tillgång påverkas av demografi, utbildningsnivå och hälsa, samt av invandring och pensionsålder. Efterfrågan på arbetskraft påverkas av ekonomisk tillväxt, produktivitet och teknologisk utveckling. Arbetsmarknaden fungerar därmed som ett system där lönerna till viss del anpassas för att balansera utbud och efterfrågan.

Politiska styrmedel som utbildning och vidareutbildning, arbetsmarknadsprogram, arbetskraftsinvandring och regleringar kan påverka arbetskraftens storlek och sammansättning. Målet i många länder är att öka arbetskraftsdeltagandet, särskilt bland grupper som står utanför arbetsmarknaden, samtidigt som produktiviteten stöds genom kompetensutveckling och innovation.