antitrustlagstiftning

Antitrustlagstiftning, eller konkurrenslagstiftning, är den rättsliga ramen som syftar till att främja konkurrensen på marknader genom att förhindra antikonkurrensbeteenden och snedvridningar i prisbildning, produktion och distribution. Den reglerar framför allt tre områden: avtal och samarbete mellan företag som kan begränsa konkurrensen (till exempel karteller och prisfixering), missbruk av dominerande ställning som riskerar att utestänga konkurrenter eller skada konsumenter, samt kontroll av företagsfusioner och förvärv som kan ge ett företag oproportionerligt stort inflytande på en marknad.

Nationell konkurrensrätt i Sverige utgår bland annat från konkurrenslagen. Den svenska tillämpningen står i samspel med EU:s konkurrensregler, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionen (TFEU).

Enligt konkurrenslagstiftningen kan överträdelser leda till olika sanktioner, bland annat ekonomiska böter, förbud mot fortsatta otillåtna beteenden och krav på att återställa konkurrensförhållanden. Myndigheter kan även besluta om skadestånd i civilrätten. Viss handläggning sker i domstol, exempelvis i Patent- och marknadsdomstolen, och Konkurrensverket leder oftast utredningarna.

På internationell nivå bidrar antitrustlagstiftningen till ett sammanhängande ramverk där myndigheter samarbetar över gränser och med marknadens aktörer för att upprätthålla effektiva och rättvisa marknader. Leniency-program uppmuntrar företag att avslöja karteller i utbyte mot strafflättnader.