antibiotikakänslighetsbestämning

Antibiotikakänslighetsbestämning, även känt som antimikrobiell känslighetstestning, är en laboratorieprocedur som används för att avgöra hur effektivt ett visst antibiotikum är mot en specifik bakterieinfektion. Detta är avgörande för att välja rätt behandling för en patient, eftersom bakterier kan variera i sin mottaglighet för olika antibiotika. Testningen hjälper till att identifiera om en bakteriestam är känslig, resistent eller intermediär mot ett visst läkemedel.

Det finns flera metoder för att utföra känslighetsbestämning. En vanlig metod är diffusionsmetoden, där antibiotikainnehållande skivor placeras på en agarplatta som ympats med bakterier. Om antibiotikumet hämmar bakterietillväxten bildas en klar zon runt skivan, vars storlek indikerar känsligheten. En annan metod är E-testet, som använder ett plastband med en utsträckt antibiotikakoncentrationsgradient.

En mer kvantitativ metod är MIC-bestämning (Minimum Inhibitory Concentration), som fastställer den lägsta koncentrationen av ett antibiotikum som krävs för att hämma synlig bakterietillväxt. Resultaten från dessa tester används av kliniker för att ordinera det mest lämpliga antibiotikumet, vilket förbättrar behandlingsresultaten och minskar risken för att utveckla antibiotikaresistens. Antibiotikaresistens är ett växande globalt hälsoproblem, vilket gör känslighetsbestämning till en allt viktigare del av infektionsbehandlingen.