affasning

Affasning är ett svenskt begrepp som betecknar handlingen eller upplevelsen av att förhäxa, charma eller fängsla någon, ofta genom språk, framförande eller estetisk framställning. Begreppet används främst i litterära, historiska och retoriska sammanhang och kan syfta på både känslomässig påverkan och intellektuell lockelse hos åhörare eller publik.

Etymologi och närliggande betydelser: affasning är en nominalisering av verbet att affascinera, som i sin tur kommer från romanska språk motsvarigheter till fasciner. Den historiska kärnan handlar om att locka, förtrolla eller få någon att uppleva en stark upplevelse. I modern svenska är ordet relativt ovanligt; man använder oftare fascinerande (som adjektiv) eller fascination som lånord för liknande betydelser. Affasning kan därför beskrivas som en äldre, något literär eller analytisk term för charmens eller särskild framställnings kraft.

Användning och kontext: affasning förekommer ofta i analys av religiösa, politiska eller konstnärliga framträdanden där talarens persona, bildspråk eller scenisk gestaltning övertygar eller fängslar en publik. Den kan beskriva både aktivt uppnådd verkan hos talaren eller den upplevda effekten hos åhörarna. I dagens språkbruk kan affasning uppfattas som något högtravande eller ideellt; därför används alternativ som fascinerande eller förtrollande beroende på kontext.

Se även fascinerande, fascination, förtrollning, retorik och karisma.