Vägbredd

Vägbredd, eller vägbanans bredd, avser den totala bredden på en väg inklusive körbanor, cykelbanor, gångbanor och eventuella mittremsor eller skyddszoner. Denna parameter är avgörande för att säkerställa trafiksäkerhet, effektivitet och komfort för alla vägbrukare, inklusive bilister, cyklister och fotgängare. Vägbredden varierar beroende på vägtypsklassificering, trafikmängd, landstreck och lokala behov.

I Sverige regleras vägbredden delvis av *Vägverkets föreskrifter och allmänna råd om vägstandarder* samt *Trafikverket:s vägstandarder*. För exempelvis en landsväg med hög trafikbelastning kan vägbredden vara betydligt större än för en mindre anlagd väg i glesbygd. En typisk dubbelriktad landsväg kan ha en total bredd på cirka 10–12 meter, inklusive två körbanor om 3,5–3,75 meter vardera, mittremsa och eventuella cykel- eller gångbanor. För motorvägar är bredden oftast större, med upp till 24 meter eller mer för att hantera höga hastigheter och tung trafik.

Vägbredden påverkas också av topografiska förhållanden, såsom branta backar eller smala dalgångar, där utrymmet kan vara begränsat. I tätbebyggda områden prioriteras ibland gång- och cykelvägar för att främja hållbar mobilitet. En väl dimensionerad vägbredd bidrar till att minska riskerna för kollisioner, förbättra vägdräneringen och ge bättre möjligheter för underhåll och snöröjning under vintertid.

För att säkerställa en optimal vägbredd genomförs ofta trafikanalyser och simuleringsmodeller för att bedöma framtida behov. Regler och standarder uppdateras regelbundet för att anpassas till nya trafiksäkerhetskrav och hållbarhetsmål.