Valutareserverat

Valutareserverat, ofta kallat valutareserver, är de likvida tillgångar som en centralbank eller regering innehar i utländska valutor och andra säkra tillgångar för att stödja landets ekonomiska stabilitet och penningpolitik. Reserverna består vanligtvis av främst utländska valutor (såsom USD, EUR, JPY och GBP), guld och internationella reserver som IMF:s Special Drawing Rights (SDR) samt, i vissa fall, andra reserverade tillgångar. Syftet är att skapa likviditet i utländska valutor, upprätthålla eller påverka valutakursen och säkra betalningarna vid externa störningar eller kriser.

Centralbanker förvaltar valutareserverna med fokus på likviditet, avkastning och risk. Förvaltningen innefattar diversifiering över valutor och tillgångsslag, noggrann riskanalys och ibland steriliseringsåtgärder för att motverka att åtgärderna påverkar den inhemska penningpolitiken. Reservernas sammansättning redovisas enligt internationella standarder och statistik, bland annat IMF:s COFER-databas och BIS-rapportering.

Stora innehavare av valutareserver är oftast större ekonomier eller valutaområden. Ackumulationen sker via handelsbalanser, kapitalinflöden och avkastning på reserverna, medan användningen av reserver kan vara ett verktyg i krissituationer eller för att säkra externa betalningar. Kostnaderna med stora reserver inkluderar uppoffringar i alternativavkastning och risker kopplade till marknadsrörelser, men många länder ser dem som en försäkring mot finansiell instabilitet.