Turboladern

Turboladern, eller turbo, är en anordning som används i många bensin- och dieselmotorer för att öka luftflödet till cylindrarna. Den utnyttjar energin i avgaserna genom att driva en turbin som är kopplad till en kompressor. Den roterande kompressorn pressar in mer luft i insugningssystemet, vilket gör att motorn kan förbränna mer bränsle och därigenom producera mer effekt utan att öka slagvolymen. Den ökade luftmängden kan också bidra till bättre bränsleekonomi eller lägre utsläpp per hästkraft jämfört med en naturligt aspirerad motor.

Hur det fungerar i praktiken: Avgaserna lämnar cylindrarna och får turbinen att rotera. Turbinen är kopplad till en kompressor via en gemensam axel, så även kompresso rens roterar. Den roterande kompressorn suger in omgivningsluft, pressar den och matar den i motorns insug; ofta passerar den genom en intercooler för att kylas innan den når cylindrarna. Övertrycket regleras vanligtvis med en avgasventil (wastegate) eller andra styrsystem, så att motorn inte får för mycket tryck.

Typer och variationer: Enkelt turbo, tvillingturbo (parallell eller seriekonfiguration), och variabel geometri-turbo (VGT) som kan justera turbinens geometri för effektivitet över olika varvtal. Vissa fordon använder sekventiell eller kombinerad turboanordning för att minska turbo-lag och förbättra svar.

Fördelar och utmaningar: Turboladdade motorer är kraftfullare och ofta mer effektiva per liter än naturligt aspirerade motorer, men de kan visa turbo-lag, högre värmebelastning och ökad mekanisk komplexitet samt kostnader för underhåll och reparation.

Historisk översikt: Turboladdning utvecklades först för flygmotorer i början av 1900-talet och togs senare i bruk i personbilar under 1960-talet och därefter i allt fler bensin- och dieselmotorer för att möta krav på högre effekt och lägre utsläpp.