Tuggning

Tuggning är processen där maten bryts ned mekaniskt i munnen genom samverkan mellan tänderna, käkmusklerna och käkleden. Hos människor involveras framför allt masseter, temporalis, m. pterygoideus medialis och lateralis. Rörelsen styrs av centrala nervsystemet via n. trigeminus samt käkens proprioceptorer.

Syftet är att dela upp maten i mindre bitar, öka ytan för enzymatisk nedbrytning och underlätta sväljning. Saliven blandas in vilket mjukar upp födan och hjälper matsmältningen.

Tuggmönstret varierar mellan individer och åldrar och påverkas av tandstatus och diet. Barn lär sig tekniken allteftersom tänderna kommer, vuxna kan anpassa mönstret. Många tuggar på en sida under längre perioder; tuggdominans påverkar belastningen på käkleden.

Hälsorelaterade frågor: bruxism och temporomandibulära störningar (TMD) är kopplade till tuggning. Bruxism innebär oftast upprepad tandgnissling, särskilt nattetid, vilket kan orsaka tandslitage, muskelsmärta och huvudvärk. TMD kännetecknas av smärta, klickningar eller låsning i käken.

Behandling: livsstilsåtgärder, bettskena vid behov, fysioterapi och vård för underliggande problem. Vid svår smärta eller funktionella besvär bör tandläkare eller annan vårdgivare utvärdera.

Forskning: studier av tuggning omfattar biomekanik, bittkraft och elektromyografi (EMG) för att förstå normal funktion och patologi. Jämförande tuggning varierar mellan arter beroende av käkstruktur och diet.