Trägersignalen
Trägersignalen, eller bärare, är en högfrekvent våg som används som referens vid modulering av en informationssignal för att möjliggöra överföring över medier som luft eller optiska fiber. Den grundläggande formen är oftast en sinusvåg med frekvens f_c och konstant amplitud och fas tills den sätts i modulering. Genom modulering ändras antingen amplitud, frekvens eller fas hos bärare i en kontrollerad takt enligt basbandssignalen m(t), så att informationen får plats i en användbar bandbredd.
Vanliga modulationsmetoder är:
- Amplitudmodulation (AM): s(t) = A_c [1 + k_a m(t)] cos(2π f_c t), där m(t) är basbandsinformation.
- Frekvensmodulation (FM): s(t) = A_c cos(2π f_c t + k_f ∫ m(τ) dτ).
- Fasmodulation (PM) eller PSK: s(t) = A_c cos(2π f_c t + k_p φ_m(t)).
Generation och uppsändning sker genom en oscillator som producerar bärare och en modulator som infogar informationssignalen.
Bandbredd och effektfördelning varierar med modulationsform. AM kräver relativt smal bandbredd men är känslig för brus;