Transportetiketter

Transportetiketter är etiketter som fästs på varor eller förpackningar för att förmedla information som behövs under transport, hantering och reglerande efterlevnad över olika transportsätt. De hjälper till att ange destination, innehåll, vikt och särskilda hanteringsinstruktioner, samt möjliggör spårbarhet i leveranskedjan. Etiketter kan sättas på enskilda paket eller på pallar och containrar och bör vara läsbara och hållbara under normala transportförhållanden.

Vanliga typer inkluderar adresserings- och fraktetiketter med mottagare och avsändare samt streckkoder eller QR-koder; hanteringsetiketter som Fragile, This Way Up eller Keep Dry; samt farliga varor-etiketter som visar farosymboler, UN-nummer och rätt klass. Farlighetsetiketter används enligt internationella regler som ADR (vägtransport i Europa), IMDG (sjöfart) och IATA DGR (luftfart).

Etiketter följer ofta GS1-standarden för maskinläsbarhet ( GTIN, SSCC ) och UN:s rekommendationer för farligt gods. I EU kan klassificering och märkning vara kopplade till CLP-förordningen och GHS-systemet.

Bra praxis inkluderar att placera etiketter på plana, rena ytor, säkerställa hållbarhet, undvika att etiketten blockeras av tejp eller skarvar, samt att tillhandahålla både läsbar text och maskinläsbar data för att stödja skanning och spårbarhet.