Syrgastransporten

Syrgastransporten är den fysiologiska processen som leder syrgass från lungorna till kroppens vävnader via blodet. Den omfattar lungornas gasutbyte, blodets transport av syre och vävnaders upptag av syre för cellernas respiration.

I lungorna diffunderar syrgass över alveolernas membran till blodet i lungkapillärerna. Ungefär 98 procent av det inhalerade syrgasset binds till hemoglobinet i röda blodkroppar och bildar oxyhemoglobin; en liten del är löst i plasma. Syrgatransporten färdas sedan som artärblod till vävnaderna där syre avges från hemoglobinet och diffunderar in i cellerna. Den lösta delen i plasma bidrar mycket lite till transporten.

I vävnaderna frigörs syrgasset när det underlättas av gradienter i partialtryck av syrgas, pH och temperatur. Hemoglobinet släpper syrgasset lättare vid lågt pH, högre temperatur och högre koncentration av 2,3-biphosphoglycerat, vilket försämrar Hb–O2-affiniteten och ökar syreleveransen (Bohr-effekten). Transporten påverkas även av hemoglobinnivåer och av mängden löst syre i plasma.

Normalvärdena för syrgastransporten mäts ofta med PaO2 och SaO2. PaO2 i artärblodet ligger vanligen mellan cirka 75 och 100 mmHg vid havsnivå, och SaO2 är cirka 95–100%. O2-innehållet i blodet beror också på hemoglobinnivå och dess mättnad.

Klinisk relevans: Sjukdomar som påverkar syrgastransporten inkluderar anemi, kroniska lungsjukdomar, hjärtsvikt och andra tillstånd som försämrar gasutbytet eller blodets bärförmåga. Behandling kan innefatta syrgastillförsel, behandling av grundorsaken och, vid behov, blodtransfusioner för att öka syrgasinnehållet.