Syreöverföring

Syreöverföring är processen där syre överförs från luften till kroppens vävnader via andning, blodomlopp och cellernas metabolism. Den består av tre huvudsakliga steg: ventilation, blodets transport av syre och vävnadens utnyttjande av syre. Ventilationen förser lungorna med syrgas och avlägsnar koldioxid. I alveolerna diffunderar syre över alveolväggarna till de röda blodkropparna där det binds till hemoglobinet. En liten del löser sig i plasmablodet. Syret transporteras sedan av blodet till vävnaderna; hemoglobinet avger syret där PO2 är lågt, och den fria syremängden i plasma är liten jämfört med den som är bunden till Hb.

Vävnaderna tar upp syre genom diffusion via kapillärväggarna och används i cellandningen för energiproduktion. Effektiviteten av överföringen påverkas av ventilation-perfusion-matchning i lungorna, hemoglobinkoncentration, blodflöde och vävnadens syreutnyttjande. Oxygenets affinitet till hemoglobin påverkas av pH, temperatur, CO2 och 2,3‑BPG enligt Bohr-effekten.

Mätning och klinisk relevans: syreöverföringen bedöms ofta med blodgasanalyser och mått som PaO2, SaO2 och CaO2. Vid störningar i någon del av processen kan syreinnehållet i vävnaderna minska, vilket leder till syrebrist och kompensatoriska åtgärder. Behandlingar syftar ofta till att förbättra syretilförseln, exempelvis genom syrgas, ventilation eller behandling av underliggande sjukdomar som påverkar lungor, hjärta eller blod.